Kiosk

Från Wikipedia
Glasskiosk från 1950-talet vid färjeläget Fruvik, Ängöleden, Dragsmarks socken i Bohuslän.
Korv- och glasskiosk vid bron till Badholmen i Saltsjöbaden.
Kiosk i Grekland.

En kiosk är, som det formulerats av Stockholms kommun, en liten fristående byggnad med försäljning av varor och tjänster som bidrar till den allmänna nyttan och trevnaden. Typiska kioskvaror är tidningar, snabbmat, godis, glass och tobak. När vid halvårsskiftet 2019 en lag trädde i kraft som kräver kommunalt tillstånd för och årlig kontroll av tobaksförsäljning med därtill kopplade årliga avgifter ledde detta till att de utpräglade kioskernas antal sjönk.

Det finns även telefonkiosker, varifrån man mot avgift kan ringa från en för ändamålet särskilt konstruerad telefonapparat. Sedan privatägda mobiltelefoner slagit igenom är telefonkiosker numera väldigt ovanliga i Sverige.

Etymologi och historia[redigera | redigera wikitext]

Ordet kiosk kommer från persiska كوشک (kushk), turkiska köşk och/eller grekiska "kiosk" och betyder ’utsiktsbyggnad’. Kiosken var ursprungligen ett litet, vanligt förekommande lusthus i Mellanöstern. Det bestod av ett på pelare vilande tälttak och var vanligen uppfört i utkanten av en terrass eller trädgård. Alternativt var det en lätt, altanlik träutbyggnad med gallerverk framtill och ett svängt tak, utskjutande från övre våningarna på ett hus.

Kiosk benämndes i Europa en europeisk trädgårds- eller parkpaviljong i turkisk eller kinesisk stil. Ett exempel från Sverige är Turkiska kiosken i Hagaparken som uppfördes efter ritningar av arkitekten Fredrik Magnus Piper samt Gustav III:s anvisningar mellan åren 1786–1788.

I en moské finns en terrassliknande upphöjning, kallad kiosk, varifrån den muslimske prästen talar. Den motsvaras av predikstolen i en kristen kyrka. Från församlingen sett befinner sig predikstolen till vänster, medan kiosken finns till höger.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]